På sista tiden har jag haft sån jäkla åldersnoja. I sommar blir jag 25 och jag undrar liksom vart alla år har tagit vägen? Jag tog nyss studenten men det är snart 6 år sen. Jag känner mig fortfarande som 18 i huvudet så det passar inte riktigt in i den 24 åriga kroppen haha. Det är så mycket jag vill göra men det känns som man trampar vatten, känns som man har bråttom för att man inte är ung föralltid. Tyvärr. Får panik över att jag snart är 40, liksom det är bara 15 år kvar dit?? Galet. Sen har man familjelivet som står bakom hörnet och väntar känns det som. Folk skaffar barn runt omkring mig, köper hus & bil. Jag är inte redo nånstans, känns som jag aldrig kommer att bli det. Jag vill inte vara vuxen :((((((( forever young.

 

Något jag kan bli så irriterad över är att de som går i sexan nu redan beter sig som vuxna, de sminkar sig, har iphone och märkeskläder. Alltså när jag gick i sexan så tror jag att jag fortfarande lekte med barbie, jag hade definivt ingen mobil och jag är väldigt tacksam över att jag hade den uppväxten. Vuxen är man hela livet så passa på att vara barn när man väl är det! Snart är man ju död med. Och då kommer vi in på dödsångesten jag har med. Alltså herregud vad jag kan må dåligt om jag börjar tänka på döden. Att helt plötsligt finns det ingenting mer, man är bara begraven FÖR ALLTID. Alltså ångest, ska bli vampyr och leva föralltid och ung & fräsch. Där har vi det.

 

Snacka om att ordbajsa sönder ett inlägg men nu mår jag lite bättre i själen. Fast frågan är ju hur jag kunde tycka att jag var så förbannat fet förr i tiden om man tittar på bilderna nedan??? Skulle kunna döda för att se ut så nu.