Jag är bra på att bygga upp murar för att slippa känna efter hur ont det egentligen gör. Men någon gång måste ju även de rasa ihop. Vilket de gör för att jag sedan ska bygga upp dom igen. Ännu en gång får jag gå igenom de här första jobbiga dagarna, veckorna, månaderna utan dig och som nu kommer att bli år.

Jag är en sådan person som hellre minns de fina minnena, som jag tycker väger upp mer än det negativa. Så gör mig en tjänst iaf, minns oss som något positivt istället för något dåligt.

Jag sitter här och plågas av min hårddisk som är full utav minnen med dig. Det är Takida under Hultsfred, det är alla promenader på tågspåret och fyllefest i skogen, nyårsafton med en pommac som inte ville öppna sig vid 12-slaget, att alltid äta en pizza i din säng framför en film, när vi bakade en limpa innehållande bland annat alkohol och sill. Hur det kändes som att jag friade till dig när vi var på smultronstället, hur kul vi hade med mjöl och vattenpistoler. Du vet lika väl som jag att jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst och minnas.

Jag vill det bästa för dig och om det är så här du vill ha det så ska jag inte vara i vägen för dig. Även fast jag från botten av mitt hjärta önskar att jag alltid hade fått vara en del av ditt liv. Jag vill ialla fall avsluta den här underbara resan vi haft på ett bra och riktigt sätt. Nu har jag sagt mitt och du ditt, jag kommer alltid att älska dig så mycket.

Jag kan dö imorgon, du kan dö imorgon, det vet man aldrig. Om det skulle vara fallet, så vill jag inte att det ska ske utan att jag sagt något, och jag vill definitivt inte skiljas på det här sättet. Så från min sida ber jag om ursäkt ifall jag gjort något som varit opassande.

I promised myself
I promised I'll wait for you.