Det har gått ett tag nu då jag känner att jag inte känner igen mig själv längre. Jag känner mig inte lika glad som jag var förut och egentligen så är det väl inte så konstigt. Det tar ett tag att vänja sig vid en ny stad efter att ha bott i Flen i 20 år. Sen har det väl mycket att göra med att jag inte känner så många här nere. Men jag börjar komma in i det mer och mer, man lär sig att hitta överallt och man upptäcker nya saker här.

 

Jag ville ha en nystart och det var verkligen det jag fick, dock inte på det sättet som jag önskade och hade föreställt mig. Jag var så självsäker och trodde att det inte skulle bli något problem med att få jobb här nere när jag hade jobbat i 3 år innan. Men tji fick jag! Det här med att vara arbetslös sätter sina spår något så otroligt. Självförtroende och självkänslan körs i botten totalt, till slut orkar man inte engagera sig till att skicka iväg en ansökan eftersom man ändå vet att det är kört.

 

Jag har haft ett par riktigt tuffa månader, och det är fortfarande tufft men det känns som att det är påväg att ljusna och det är mycket för att jag fått praktikplats på Willys. Jag ser en chans till att det kan leda till en anställning och jag hoppas verkligen att det kommer gå vägen. Jag behöver faktiskt en vändning snart och vill ha tillbaka den glada jag som finns nånstans där inne.

 

Men jag skulle inte säga att jag ångrar att jag flyttade för det var precis det jag behövde just då eftersom jag levde med konstant stress. Jag behövde få vila upp mig och komma tillbaka med ny energi och den har jag verkligen fått tillbaka nu. Just nu vill jag ingenting annat än att börja jobba, vara glad, tjäna pengar igen och bygga upp mitt liv här.